Registrera
Bekräfta
Stäng
Skicka
Accepterar
OK
Tillbaka
Ladda om
Tillbaka


Jag accepterar alla villkor och bestämmelser i detta avtal och deltar i betatestet.
Registrerade: 26659526
Värld
Drakensangs värld Drakensangs värld Vi befinner oss i en mystisk värld full av magi och dolda faror. Uråldriga väsen håller på att återvända från sin skuggtillvaro i det förflutna. Med egna ögon bevittnade de människornas uppgång medan de själva var nära att gå under till följd av ett svek i de egna leden. Deras värld rämnade och istället såg ett nytt, mäktigt imperium dagens ljus. Men tiden har slitit sönder den ordning som skulle vara evig. En dunkel makt har vuxit fram och släppt lös människans äldsta fiende: Draken. Uppfylld av hämndgirig, tusenårig vrede sprider besten återigen krig och förödelse över världen. Ett nytt tidevarv som kräver hjältar villiga att slåss för mänsklighetens överlevnad är här.
Grimmagstone
Wiltwuxshire
Kingshill
Slifmoor
Shorfolk
Teganswall
Torstrond
dro.page.world.heliios.headline
Atlantis
Skugghavet
Järnsköld
Ond mur
Kommer snart
Grimmagstone
Grimmagstone

Vägen till Grimmagstone är äldre än riket självt. För tusentals år sedan, under imperiets tidigaste dagar, blev en av den första tidens magiker begravd i grottan som idag är en helig pilgrimsort.

Ingen mindre än den store Agathon, religionens fader, lär ha välsignat deras odödliga själar. Det sägs att den som följer vägen till Grimmagstone lär känna sitt eget öde.

Vägen är idyllisk till en början och leder till en sömnig by där torvgrävare och fiskare envetet följer sina traditioner och lever i nuet.

Men mossen där de utför sitt dagliga arbete hemsöks sedan en tid av underliga väsen. Inte ens pilgrimsresande vågar längre beträda vägen norr om byn.

Det är inte bara närvaron av den uråldriga orden som får byprästen att misstänka att något fruktansvärt måste ha skett i Grimmagstone.

"Följ vägen. Vid dess slut väntar ditt öde." Träskmonster
Kingshill
Kingshill

År 550 lät den store fursten och härföraren Heredur upprätta sin borg ovanpå kullen. Han avsade sig det döende imperiet och lät sig krönas till Durias förste konung.

Idag, år 1190, befarar man bakom Kingshills höga stadsmurar att den långa fredens tid är förbi.

Medan den gamle kungen Harold organiserar underhållning på arenan smider en uråldrig kult vissa planer. Bland folket växer oron.

Rikets förhoppning Prins Aldred har inte skådats sedan han försvann ned i stadens katakomber. Och prästerna tiger om vad de vet.

"Finns det ännu hjältar? Eller ligger de alla begravda i kistor under Kingshill?" Kung Harold
Shorfolk
Shorfolk

På det lilla öriket Durias östkust ligger hamnstaden Shorfolk. Staden är ett stolt centrum för handel och en öppen dörr mot världen, och har alltid spelat en viktig ekonomisk och militär roll för riket.

Idag står Shorfolk i brand. Draklika varelse fyller dess brända gator och sotiga ruiner, medan den Vilda Jakten hindrar folk från att fly längs den brinnande kusten. De medborgare som hade turen att kunna fly i tid har tagit sig västerut och hamnat i Trolldalens dödliga fälla. Annanmagin i området får själva jorden att komma till liv och frammanar de odjur som gav dalen dess namn.

Några få tappra själar har vågat sig in i kaoset i Shorfolk för att slå tillbaka mot fienden och har skapat ett läger för motståndet. De letar efter hjältar som kan följa dem på deras väg och ta till vapen mot det växande hotet.

"Shorfolks öde visar inte bara fiendens enorma förmåga att orsaka ödeläggelse, utan också njutningen fienden finner i det." Prins Aldred
Slifmoor
Slifmoor

Den lilla staden Grovery var en gång i tiden känd över hela Duria för sina ädelmetallar och hantverket med dem. På de närliggande bondgårdarna bodde hårt arbetande människor fridfullt i skuggan av berget bredvid.

Sedan kom Nefertari-kulten som spred illasinnade lögner från det närliggande klostret. Nu har invånarna fallit offer för kultens mörka gudinna och dyrkar henne vid mörkt skimrande statyer som reser sig över den overkliga dimman. Odöda har vaknat och patrullerar en närliggande spökstad som bara lyses upp av fladdrande lyktor. Kraftiga magiska kedjor ligger över det kuvade landet, fälten växer vilda och husen förfaller.

Endast i det lilla bykapellets källare i Werians fristad brinner ännu ett ljus av hopp. I det gamla klostret spinner Nefertari-översteprästinnan Khalys mörka planer för att ytterligare utöka sin makt.

"Den som i dessa hotfulla tider känner igen den verkliga fienden och väljer frihet före säkerhet har rätten att kalla sig hjälte." Högprästens ande
Teganswall
Teganswall

Högt uppe på Durias östligaste berg tornar fortet Teganswall upp sig som ett gammalt minnesmärke över kustområdet vid Shorfolk. Redan vid Heredurs tid fanns det alltför få drakriddare att försvara fortets murar. De drog sig tillbaka till vakthuset och gav sig nedför den svåra vägen för att utföra sin årliga drakritual.

Drakriddarna visste inte längre vad det var som deras orden hade skyddat i hundratals år - porten till Annanvärlden. Inte förrän efter att Nefertari-kulten lyckats inta fortet och befria Durias äldsta fiende blev det tydligt varför Tegan hade byggt fortet för så länge sedan.

Det är nu upp till modiga hjältar att göra slut på de ohyggliga experimenten i Tegans fristad och ta sig ned längs den gamla vägen genom drakgrottorna till den dolda helgedomen. Där ligger Tegans ceremonisal där det största hotet mot Duria någonsin står mellan två världar.

"Det förflutna tyngd är stor - så stor att det skakar världens i sina grundvalar." Drakätt
Wiltwuxshire
Wiltwuxshire

En färd genom Kingshills omgivningar för vandraren till sedan länge bortglömda platser. Men den som vågar sig in i dessa tidens skuggor kan göra många upptäckter.

Wildherz-grottorna berättar om den mänskliga kulturens början och om de glömda gudarna. Gamla offerplatsrester finns även i Hagastove-grottan, som är den plats dit magiker flydde under imperiets dagar och dit den som inte vill underkasta sig cikelmagikernas stränga kodex fortsätter fly.

Lång tid har förflutit sedan forntidens krig och imperiets stenhuggna äreminnen ligger i ruiner. Området runt Swerdfield utanför Kingshill präglades tidigare av överlevnadskamp men används nu för åkerbruk.

En ny jaktsäsong har inletts och alla människor som strövar över Wiltwuxshires marker fruktar för sina liv.

"Försök alltid att jaga undan feerna. Försök aldrig få kontroll över dem." Wiltwuxshire
Torstrond
Torstrond

Bortom det mörka havet ligger byn Jarlshofn vid den ofta besjungna Åskkusten, döpt av Nordländaren Torstrond. De snabba drakbåtarna som navigerades av de skäggiga krigarna där höll länge Durias kuststäder i ständig fruktan, ända tills kung Harold i sin ungdom slöt en pakt om evig frid med jarlen av Nordlandet.

Av den friden finns det dock knappt några spår kvar längre i den vindpinade kustbyn. Torstrond, fram till nyligen hem åt jägare, garvare och fiskare, har förvandlats till ett blodigt slagfält. I smedens by Förge har den maktlystna Nefertaris anhängare, precis som i Duria, fyllt de tappra krigarnas hjärtan med fruktan och stulit deras själar.

Medan de nordiska krigarna i Jarlshofn sätter sitt hopp till jarlens återvändo från norr drar en vinter plötsligt in därifrån, mitt i sommaren; en isande kyla sänker sig som en liksvepning över hela landet. Det är som om kylan tar allt levande i sitt grepp.

"Där havet dånar i hamnen, där vinden biter kusten och männen bär skägg - där ligger platsen där hjältar föds."
Helios
Helios

I Sydvindens hav, bakom Grabiltursundet, ligger Helios glömda öar. Den vackraste av dessa sägs vara Ellonidos, omringad av kristallklart vatten och bara ett stenkast från den igenvuxna vulkanön Mystas. Det finns tecken på att Mystras under en tid var hem åt de exotiska atlantiderna, en avancerad civilisation som sjönk i havet för över tretusen år sedan.

Mycket senare bosatte sig det fredsälskande Helios-folket på ön och byggde sina byar mellan ruiner vars föråldrade storslagenhet indikerar att imperiet försökte lösa Atlantismytens mysterium för hundratals år sedan.

Dagens expedition handlar inte bara om att hitta den sjunkna ön, men också om Annanvärldens väsen som fortfarande hemsöker Mystra. De var de första som reste in i vulkanen Suvius eldiga djup där den besegrade imperialarmén fortfarande vill erövra Atlantis.

"När solen skiner på havsbottnen, när det förgångna kommer ifatt nutiden, bara då kommer Atlantis att hittas i strömmarna."
Atlantis
Atlantis

I tusentals år låg Atlantis forna glans nedsjunken på havsbottnen, och bleknade till en myt. Många har sökt efter den legendariska ön, men ingen har hittat den, förrän nu. Modiga hjältar följde meddelandet om en expedition och sprang på en gammal stig, vägen till Ashraya.

Ashraya är platsen dit atlantiderna flydde när deras hem sjönk under vågorna, en strimma hopp i djupet. De som anses värdiga att passera genom Gorgon-porten finner de sista atlantiderna, och med dem kunskapen om en stig som leder till Atlantis gamla hamn, som numera är en fartygskyrkogård och hem till de underkastade folken Zorlobb och Jabbax.

I hjärtat av Atlantis kan djärva vandrare utforska de gamla ledarnas kvarter som nu är fulla av de hemska gorgonerna. Expeditionens mål finns i tempeldistriktet, där havsguden Oceanus är fast i en evig kamp med ormen Gorga.

"Atlantis tempel strålade en gång av visdomens ljus, men när härskarna upphöjde sig själva över det öppnades en girig avgrund till ett oändligt mörkt djup."
Skugghavet
Skugghavet

Sedan urminnes tider har djärva sjöfarare undvikit Skugghavet, som – sägs det – ligger vid den kända världens ände. För här ligger det ställe, som i århundraden varit känt som Skeppsgraven. En obeveklig kraft tycks tvinga alla skepp som korsar dessa farvatten mot de skoningslösa klipporna, där de slås i spillror på vägen ner i de mörka djupen.

Men nu riktar den modiga Ammon världsvandraren sin blick mot denna olycksaliga plats … han har fått kännedom om att den förändrats och blivit en portal för varelser, svaga såväl som starka, genom vilken de kan passera från Annanvärlden till denna värld – inklusive dödsguden Mortis.

För att grusa den onda gudens illvilliga planer, krävs att hans passage till denna värld stoppas till varje pris. Dracanias modigaste hjältar måste omgående korsa Benknotehavet för att ta sig in i Dödens salar. Där beviljas ni passage av färjkarlen till Själarnas hav, för att möta Mortis och hans ondskefulla skelettdrake.

"Bara de döda får gå in i Dödens salar … Är du redo att betala detta pris?"
Ond mur
Ond mur

I ett dunkelt förflutet vände vissa dvärgar ryggen åt eldguden Fyrgon och började istället tillbe draken. Och så inleddes dvärgarnas krig som pågår än idag.

Dalens ursprungliga namn är glömt sedan länge, men de två gigantiska försvarsmurar som löper igenom den, resta mot varandra, lär inte försjunka i glömska lika lätt. Det låga mullret av krigsmaskiner, som rullats ut för att attackera och som lika plikttroget drivits tillbaka av den andra sidan tusentals gånger, har gett dalen dess nya namn, Åsktoppen. Allt metallskrot som lämnats kvar under århundraden av krig har förvandlat området mellan murarna till ett dödens fält.

Bakom den ena muren ligger fästningen Stalgard, där de onda dvärgarna färdigställer sina krigsmaskiner med fanatisk effektivitet. Ändå tycks en utomstående kraft ha förstärkt dvärgarnas normala nit ytterligare, och balansen i kriget hotar att tippa i de onda dvärgarnas favör. Om nu ryktena stämmer, vad är det för gemensamt projekt det arbetar så hårt för att slutföra?

"Det har gått lång, lång tid sedan den ena eller den andra sidan gav upp så mycket som en centimeter mark till den andra ... tills nu."
Järnsköld
Järnsköld

Legenderna berättar om modiga dvärgveteraner som, redan innan imperiets tidsålder, besteg de högsta bergen i norr med sina signaleldar och kanoner för att tjänstgöra som väktare och skydda mänskligheten från draken.

En iskall vind, förödande för allt varmt liv, blåser ständigt i Myrdosch höga berg, ändå har dvärgarna som lever där byggt sina boplatser för att ära eldguden, med ångpannor som ger ett mer trivsamt klimat.

De många smedjorna och verkstäderna i dvärgarnas huvudstad, Andrakasch, fokuserar än idag på att producera de material som krävs för att försvara frontlinjerna. Efter tvåtusen år av krig mot de onda dvärgarna, finns knappt något som kan rubba deras lugn. Ändå känner de en djup oro inför skuggorna av de hatade varelserna i horisonten, skuggor som drar ihop sig till en storm.

"De odlar dessa enorma ädelstenar! Är det gränslöst tålamod, oerhörd envishet eller ren girighet?"

För att spela Drakensang Online behöver du en aktuell Java plugin till din webbläsare.

Du kan även ladda ner MMOG Drakensang Online och spela direkt på din hårddisk:

 
 

Underrättelse